16/04/18
Välkommen till min blogg!
Jag heter Michaela och är 23 år gammal. Den här bloggen kommer att handla om mitt liv, precis som alla hundra tusentals bloggar som finns. Det som skiljer min blogg åt är att jag studerar på universitetet i Göteborg till lärare. Ni kommer att få följa med genom mina dagar som stressad student men även mina helger där jag helst umgås med min pojkvän och familjen.
Lite bakgrundsinformation om mig:
Jag jobbade tidigare som undersköterska på ett äldreboende i samhället där jag bor. Jag är utbildad inom akutsjukvård, vilket jag ser som en fördel när man ska jobba med barn och unga. På gymnasiet gick jag Handel- och administration på ett kommunalt gymnasium. Det var där jag upptäcke min lust för att lära mig nya saker men även för att lära ut.
Våren 2016 blev jag sjuk, inte fysiskt utan psykiskt utmattad. Jag orkade inte jobba mer inom äldrevården, som för övrigt är ett av de mest givande jobben jag har haft! Under den hösten som varit började jag mer och mer fundera på om jag skulle våga börja studera till lärare, för det var någon jag verkligen ville göra. Jag ville tillbaka till skolmiljön och vara en förebild för unga människor. Under våren innan jag blev sjukskriven tog jag mod till mig och skickade in min ansökan, utan att berätta för någon.
Jag kom in på första försöket utan jag fick vänta tills de delat ut reservplatserna i Augusti. Av en slump så kollade jag mina mejl vid poolen när jag och min pojkvän var på Cypern och såg ett mejl från antagningen.. Snacka om att hjärtat gallopperade. Jag trodde inte det var sant! Så jag var tvungen att titta på mina ansökningar och såg där att jag kommit in på mitt förstahandsval. Efter den dagen så var jag inte deprimerad längre, jag slutade med mina antideppressiva och jag började bli mig själv igen.
Och här sitter jag idag! Två år senare och halvvägs genom en utbildning som är tuff men oerhört lärorik. Jag har utvecklats fruktansvärt mycket sedan jag började studera, inte bara rent kunskapsmässigt utan också som person. Jag har alltid varit en tillbakadragen och försiktig person, nu är jag den som dundrar fram och struntar i att andra tittar. Universitetet har förändrat mig, på ett bra sätt!
Jag hoppas någon vill följa mig genom min resa och se min utveckling. Jag har halva utbildningen kvar och det är dessa två åren som kommer att forma mig till den personen/läraren som jag kommer att vara resten av mitt liv. Häng på vettja! :)